Funderingar och frågor utan svar...
Mina första skor...
Sitter med min morgonkopp te och bara funderar... på livet och allt vad det innebär... vad vill jag med mitt liv? Tiden rusar... känner mig stressad, stressad till vad? Frågor bara snurrar i huvudet på mig. Frågor som jag inte har några svar på. Sommaren är på ingång och jag brukar känna enorm glädje, det brukar spritta i hela kroppen, glädje för att ljus och värme är på väg tillbaka, allt väcks till liv igen. I år kan jag inte riktigt hitta den glädjen. Självklart finns det mycket som gör mig glad men när glädjeämnena försvinner så känns det bara som ett tomt hål. Min älskade sambo, huset, trädgården, ni underbara inspirerande bloggvänner är verkligen sånt som lyfter och jag borde vara världens lyckligaste. Varför är jag då inte det? Känner mig vilsen... känner inte igen mig...
Det här var inte alls vad jag hade tänkt skriva idag, men allt blir ju inte som man tänkt sig... Kanske känns det bättre när jag nu skrivit av mig. Vet inte riktigt vart alla dessa frågor kommer ifrån men jag hoppas att jag snart får svar...
Lovade igår att visa min favorit i tallrikshyllan, här har jag bara mina absoluta favoriter för stunden... så här kommer den... och den kommer att få stå där länge...
Det här var inte alls vad jag hade tänkt skriva idag, men allt blir ju inte som man tänkt sig... Kanske känns det bättre när jag nu skrivit av mig. Vet inte riktigt vart alla dessa frågor kommer ifrån men jag hoppas att jag snart får svar...
Lovade igår att visa min favorit i tallrikshyllan, här har jag bara mina absoluta favoriter för stunden... så här kommer den... och den kommer att få stå där länge...
Hästen...
Bara en liten gunghäst... Vet inte varför jag fastnat så för den, bara tycker den är underbar... blir glad när jag ser den...
Ta hand om er så ses vi igen nästa gång...
31 kommentarer:
Ibland kan man nog känna sig rätt tom fast man har allt det där som du skriver om... Det som verkligen gör livet värt att leva. Och ändå kan det kännas tomt. Men det är väl det som är livet..att det går upp och ner.
Hoppas du fattar vad det är jag svamlar om;))...svårt att få det på pränt!
Fin är iallafall din söta häst där det står!!
Härlig dag på Ulriksdal ni har haft..blir lite smått avis:)
Ha det bra Mia!
Med den underbara våren kommer även kraven och viljan att göra så mycket saker som man egentligen inte har tid med, jag älskar våren men blir nästan alltid lite deppig på våren när jag känner att jag inte hinner göra allt som jag vill göra. Försök bara slappna av och tänk på det fina du har, ibland har man svackor och det är ju helt okej! Gråt ut om du känner för det, det brukar hjälpa mig!
Förstår att du är glad i hästen, den var helt ljuvlig!
Ta hand om dig och ha en bra dag! Kram Helena
Den där känslan känner jag allt igen. Man har nästan allt men känner sig ändå tom. Funderingar på livet, vad vill man och hur ska man göra...Inte kul när tankarns snurrar igång.
Hoppas att det lossnar lite så att du återfår din glädje. Kram till dig från mig.
Jag känner igen mig i allt du skriver...
Tack för att du delar med dig.
KRAM /Veronica
Jobbigt med vårdepp (eller depp över huvudtaget). Hoppas du känner glädjen komma tillbaka snart. För mig har trädgården varit en stor hjälp när jag mått dåligt. Stor kram.
Känns det bättre? Det är jämt sådant fokus på vad vi GÖR och vad vi HAR, men väldigt lite på vilka vi ÄR. När jag känner som du, brukar jag ringa till den vännen som står mig närmast och fråga henne vem hon tycker att jag är och varför hon tycker om just mig, bara för att påminna mig själv om att jag är lika viktig som alla andra oavsett vad jag gör och har...
Kram/Lena
Skickar så mycket glädje jag bara man stoppa ini tangentbordet/kabeln. Hoppas du känner dig mer hel snart igen.
Förstår så väl vad du menar!
I bland så blir det så där och det kanske behövs en stund för att man också ska kunna känna glädjen över det som man har,inte bara materiellt utan människorna.
Sen är det på nåt sätt som att kraven blir större när ljuset kommer...
Borde vara tvärtom=))
Hur som haver så hoppas jag att det vänder snart!
Stor kram Hannis
Ps.Förstår att du blir glad när du kikar på din häst!
Man behöver inte vara glad och må tipp topp alltid. Man har rätt att ha dalar o svackor också. Oftast så kommer mna upp igen av sig själv.
Ibland hjälper det att bara skriva av sig också.
Man behöver fundera på vad man egentligen vill ibland och sänka kraven på sig själv. vad är egntligen det viktigaste för dig?
Hoppas du känner ro och glädje snart igen. (ibland kan det ju vara hormonerna som spelar spratt)
Är det nån tröst om jag berättar
att det blir bara roligare med åren ;)
Känner samma... vilsen och vet inte vart man ska börja för att hitta sig själv och komma till rätta med vardagen.
Men jag biter ihop låter allt rasa för att sedan plocka upp alla bitar igen!
Så ta det lungt och vänta du kommer ikapp ditt rätta jag....
Kram Marith.
Jo, hyllan var fin och hästen alldeles underbar!
Hej!
Ibland kan jag nästan känna att all förväntan på våren och sommaren nästan gör att det känns lite tomt. Jag är också inne i en funderingsfas. vad vill man "egentligen" med livet?
Gunghästen är fullkomligt underbar! Jag älskar detaljer med glimten i ögat! Sköt om dig!
Känslor kommer och går som tur är.
Men jag kan absolut känna igen mig i din beskrivning.
Har själv haft perioder som man kan tycka är obegripliga...svårt att förstå och sätta ord på.
Är nu mitt i en långtidssjukskrivning med allt vad det innebär.
Arbetsrelaterad utmattning....aldrig trodde jag väl att det skulle drabba mig.
Har också jättesvårt att glädjas åt allt det man förväntas bli glad åt.
Men Mia, det enda man kan göra är, att försöka se framåt och tro på det bästa.
Kan säga att det känns rätt ytligt att gör reklam för en tävling på min blogg....men jag gör det ändå:)
Kom gärna in till mig och tävla.
Kramar/Carina
Kul att du tävlar hos mig!
Sköt om dig!
Kramar/Carina
Det där låter så bekant. Får själv sådana svackor ibland, men har lärt mig att det är bara så att batterierna ska laddas om igen.
Ju mer solsken det finns ju skarpare blir skuggorna.
Helt normalt med andra ord!
Önskar dig en mysig helg.
Kram, Petra
För det första vill jag bara säga att den hästen var superfin verkligen. Och du lägger alltid upp så fin layout på dina bilder. Mysigt att kika in här och tack för dina värmande ord. Du gör mig alltid så glad :) Visst är det roligt i den här bloggvärlden. En kommentar och dagen är räddad hehe.
Jag försöker vara positiv men har som många andra mina svackor också minsann. Men det gäller att inte gräva gropen för djup. Man ska ju ta sig upp också. Dock funderade jag också på frågan vad jag vill med mitt liv igår. Ibland känns saker så hopplöst. Och ibland känner man inte igen sig själv, Mia. Ibland måste man få tillåta sig själv att tänka till och vara lite ledsen också. Det går inte att vara på topp jämt hur gärna man än vill. Du kommer att känna dig lycklig snart igen!! Se till att ha den inställningen :) Och försök komma underfund med vad som stressar dig. Krama din sambo lite mer och bara va. Sköt om dig nu och jag önskar dig en trevlig helg.
Stor kram från Josefin
Ja, ibland vet man inte vad det är som trycker en..... Men det är väl aldrig fel att stanna upp och fundera över sitt liv även om man just då inte tycker att man kommer fram till något... Det farligaste är väl när man inte stannar upp utan bara fortsätter att stressa vidare. Där är ju trädgården helt fantastisk tycker jag, jag brukar kalla trädgården och mitt växthus för min psykofarmaka. Ibland sitter jag bara med min orörda tekopp i handen och dumglor i växthuset en lång stund och allt liksom bara står stilla. Bättre än alla piller i världen!
Växthusmadam
Mia!
Din "själ" ropar högt att: -Vänta på mig! Du rusar för fort! Jag hinner inte med!
Ett 'nära Livet upplevelse' som för dig vidare som en mognare människa.Ingen tröst medan man inte mår så bra. Men som du ser av kommentarerna så är vi några stycken till som "vet" vad du pratar om...
Mycket "trevligt" av dig att dela med dig av dina känslor och stämningar - det öppnar upp en ny kommunikation på lite djupare plan - vi är ju lite mer än vackra bloggbilder - var och en med sin historia...
Tack för att du delar med dig!
Jo visst känner man sig på det viset emellanåt. Det är hur jobbigt dom helst. För min del är det när det blir för mycket måsten, som blandas med allt jag vill. Till slut blir det ingenting gjort i stället.
I dag har jag gjort iordning Växthusmadams nässelshots. Tänker fortsätta att fylla frysen med dem, att använda när energin tryter :)
Hoppas att det känns bättre snart.
Ha en underbar helg!
Kram Mari
Hej!
Ibland när ljuset återvänder kan man känna sig lite vilsen. Det tror jag är ganska vanligt faktiskt.
Hoppas att imorgon blir en skönare dag och att du får njyta av helgen :)
Kram Anna
Tack vare ditt besök hos mig hittade jag till din fina och personliga blogg. Mer än gärna får du länka till mig. Ja, livet går upp och ner. Hoppas du snart mår bättre igen.
Vilka söta skor! Tack för att du är med i min tävling :)
Såg bilderna från er bloggträff, måste varit såå kul! Ulriksdals trädgård är väldigt fin och inspirerande!
Kram
Känner för dig och hoppas du snart hittar kraften igen! Ibland känns allting meningslöst och urvattnat. Ta en tur ut i naturen - den har en läkande kraft som är fantasktisk!
Kram
Ann
Hej Mia!
Tack för hälsningen!
Det var ett tag sedan jag var inne hos dig det får det bli ändring på jag råkade tappa bort dig i blogghavet.
Den där känslan låter bekant brukar även dyka upp hos mig i bland på våren. Så du behöver inte känna dig ensam.
Hoppas det känns bättre snart!
Önskar dig en trevlig helg!
Kram Frida
Glömde ju skriva vilken underbar häst!
Kram
Så viktiga frågor... tack för att du delar med dig!!
Jobbigt när de där känslorna kommer men ändå är det de som sedan gör att vi utvecklas och kan uppleva glädjen. Vi är ju så matade med att vi ska vara så lyckliga hela tiden... vem har bestämt det orimliga?? Och vad är lycka egentligen?
Kroppen säger ju ifrån ibland, så kanske att själen gör detsamma och ber om lite stillhet och eftertanke...
Kram
(från en som också är i eftertankens tid just nu)
Jag känner igen mig....
Man kan känna sig hur deppig som helst utan anledning egentligen, men som tur är så går det över =)
Hästen var kanonfin!!!
Kram Titti
Hej Mia, tack för titten in på min blogg. Jag blir fortfarande lika förvånad när människor som jag inte visste fanns har hittat till mig!
Att finna att världen är full av okända vänner, det är en verkligen en god sak som utvecklingen har fört med sig.
Du verkar ha en härlig värld omkring dig. Och även om inte det är en vaccination mot själva deppigheten, så hjälper det när man kommer upp till ytan igen och ser sig omkring.
Hoppas du får en riktigt god helg!
Visst kan man känna så - det blir liksom stopp på allting som man har tänkt sig, det blir för mycket helt enkelt tror jag, för man vill så mycket hela tiden ...hoppas du snart får svar på dina funderingar och att du känner glägje igen...
Jättesöt häst har du på hyllan...
kram
annelie
Hej !
Jag förstår att du tycker om din häst. Den är underbar !
Jag känner igen det du skriver om. Ibland har jag samma känsla och jag förstår inte varför. Svaren kommer nog men inte alltid som man tror.
Hoppas att du snart får svar !
Kram
Hoppas att du har haft en bra helg
Kram/Carina
Skicka en kommentar