tisdag 24 augusti 2010

Tålamodskrävande...

Litet träd...
För ett par år sedan köpte jag mitt första olivträd, för att fira vårt husköp.
Efter konstens alla regler försökte jag övervintra det i uterummet och det såg verkligen ut att gå vägen. När vårsolen började titta fram förra året så såg trädet fortfarande fint ut och jag var så glad att jag hade lyckats. Döm om min förvåning när det lilla trädet plötsligt började tappa sina blad. Ett efter ett rasade de av så att jag till slut bara hade kala grenar kvar. Fick tipset att ge trädet lite tid under sommaren. Så länge det finns grönt då man skrapar lite lätt på stammen så finns det också liv så säkert skulle det komma att spira igen. Men inget hände, jag klippte in grenarna lite och fortfarande fanns där grönt under barken. Förvarade trädet ljust med några plusgrader i min lilla bod nu i vintras. Fram med det igen i våras och skrapa på barken... Fortfarande GRÖNT men inga nya skott. Äsch, jag ger upp!!

Ställde ut krukan utanför boden och tänkte, nu åker skiten på komposten (men kom aldrig så långt)! Utanför boden har krukan stått helt orörd, fått genomlida både torka och skyfall under hela sommaren fram till förra veckan. VAAA??? Men titta, den lever ju... 1½ år tog det för det lilla trädet att skicka ut nya fina små gröna skott, snacka om seglivat litet träd...

Bilderna ser ut att vara tagna på våren men de är från idag...

Så, ge inte upp hoppet så länge minsta lilla gnista av liv finns kvar... ;)

Ingen lilleman än...
Nädå, han verkar ha det bra där inne i magen och jag kämpar på. 15 dagar kvar till beräknat datum men barnmorskan tippade på att han kommer innan. Den som lever får se...

12 kommentarer:

Bea sa...

Vilken tur att du inte slängde trädet! Det kommer säkert att bli fint av den spirande grönska att döma :)
Väntans tid är lång....men den som väntar på ngt gott :)
Kram /Bea

alegni sa...

där ser man, man ska aldrig ge upp!
hoppas han snart bestämmer sig för att komma ut och se världen, lillpilten som bor i din mage.
kram och lycka till!
ingela

timjanoakleja sa...

Ibland är det bra att inte få tummen ur! :) Mitt olivträd övervintrade i mina föräldrars garage och tappade också bladen i våras, men fick nya på försommaren. Min kollega övervintrar sitt stora olivträd inomhus och det har klarat många år, så jag försöker nog det i vinter...

Hoppas busungen kommer ut snart! Jag ska till sthlm i nov-dec nån gång, om du mår bra kanske man kunde få till en liten träff? Vi kan ju höras närmare, svårt att veta nu.

Kram på dig!

Hemma hos Bröderna Bus sa...

Passande inlägg då jag också undrar hur man ska göra. Tålamod tydligen.
Spännande att titta in nu...Kram

Laila sa...

Det är något speciellt med olivträd, grattis till den lyckliga utgången!

Galtholmen sa...

Visst är det spännande... man daltar o håller på o så skiter det sig fullständigt. Tills man bestämmer sig för att nu får det vara bra. Fantastiskt att du hade tålamod så länge. Jag hade nog slängt den på komposten för länge sedan.
Kram o hoppas lilleman tar sig i kragen o kikar ut innan höststormarna sätter in.
Ulrlika

Anja sa...

Detta var ett gott omen!Tänk så underbart det är att se att det finns Liv bland det mest hopplösa fall...
Jag hoppas dig en underbar tid framöver!/Anja

Ika sa...

SÅ mycket tålamod hade nog inte jag haft. Hade den inte klarat första sommaren efter övervintringen hade den åkt på min skräp hög bakom förrådet. Inbillar mig att det mesta jag slänger där komposterar sig själv.

Merja sa...

Skam den som ger sig;)
Hoppas ni mår bra!

Marie//Tekla Maräng sa...

Så sant man ska aldrig ge upp på små träd eller annat med liv i, rätt som det är så grönskar det.
Ser att du inte har så lång tid kvar innan lilleman kommer.
Kramar:)

TEFROSSA sa...

Trädet kanske behövde behandlas litet "styvmoderligt"? Men visst är det konstigt? Jag har aldrig våga köpa ett olivträd, tror inte det skulle klara min övervintring...

Lycka till med det som står framför dig nu! Vad spännande!

Gela sa...

Få se om lilleman eller musten "blir klar" först. Förstår att det är lite tungt just nu men som jag brukar tänka när jag var gravid. Jag vet ju var jag har dom när de är i magen.
Lycka till jätte mycket när lilleman bestämmer sig för att han fått nog av att vara i magen och vill ut i stora världen.