Tålamodskrävande...

Litet träd...

För ett par år sedan köpte jag mitt första olivträd, för att fira vårt husköp.

Efter konstens alla regler försökte jag övervintra det i uterummet och det såg verkligen ut att gå vägen. När vårsolen började titta fram förra året så såg trädet fortfarande fint ut och jag var så glad att jag hade lyckats. Döm om min förvåning när det lilla trädet plötsligt började tappa sina blad. Ett efter ett rasade de av så att jag till slut bara hade kala grenar kvar. Fick tipset att ge trädet lite tid under sommaren. Så länge det finns grönt då man skrapar lite lätt på stammen så finns det också liv så säkert skulle det komma att spira igen. Men inget hände, jag klippte in grenarna lite och fortfarande fanns där grönt under barken. Förvarade trädet ljust med några plusgrader i min lilla bod nu i vintras. Fram med det igen i våras och skrapa på barken... Fortfarande GRÖNT men inga nya skott. Äsch, jag ger upp!!

Ställde ut krukan utanför boden och tänkte, nu åker skiten på komposten (men kom aldrig så långt)! Utanför boden har krukan stått helt orörd, fått genomlida både torka och skyfall under hela sommaren fram till förra veckan. VAAA??? Men titta, den lever ju... 1½ år tog det för det lilla trädet att skicka ut nya fina små gröna skott, snacka om seglivat litet träd...

Bilderna ser ut att vara tagna på våren men de är från idag...

Så, ge inte upp hoppet så länge minsta lilla gnista av liv finns kvar... ;)

Ingen lilleman än...
Nädå, han verkar ha det bra där inne i magen och jag kämpar på. 15 dagar kvar till beräknat datum men barnmorskan tippade på att han kommer innan. Den som lever får se...

Efterlysning...

Ett litet livstecken från mig nurå. Det var ett tag sedan men jag har verkligen inte orkat med någonting sista tiden. Har mest gått in i mig själv, försöker boa lite men kommer ingen vart med det heller. Inga trädgårdsbesök under de öppna trädgårdar som Land hade, inte heller på "1000 trädgårdar" men det finns ju fler år och trädgårdarna står ju kvar.

En sak har jag i alla fall lyckats med...

När jag var liten, hade jag en bok som hette Agel Gagel och Voffsen Kloffsen. Det är den enda bok jag känner att jag har en massa minnen till men vart boken har tagit vägen genom årens lopp har jag ingen aning om. Misstänker att den av någon anledning blivit kastad, eftersom jag både hade läst sönder den och använt den som målarbok. :)

Fyra böcker gavs på slutet av 70-talet ut som en liten serie om Agel Gagel och Voffsen Kloffsen. Jag har i flera år letat med ljus och lykta efter Agel Gagel-böckerna men utan något vidare resultat. Nu har jag lyckats få tag på två av de fyra böckerna men letar fortfarande framför allt efter den första boken (som jag hade som liten) med gul framsida.

Efterlysning...

Finns det någon där ute i vårt avlånga land som har eller råkar springa på någon av dessa två böcker så köper jag dem gärna. Det skulle betyda oerhört mycket för mig att få tag på dem:

• Agel Gagel och Voffsen Kloffsen (gul framsida)
  
• Agel Gagel och Voffsen Kloffsen och den lilla bilen

Ingen fläckfri trädgård i år heller...

Avslutar med min fläckiga tofslilja, som jag köpte på rea förra senvåren/försommaren. Hade inga som helst förhoppningar om att de två lökarna för 10 kr st skulle ta sig men de överraskade mig verkligen. Jag har lyckats övervintra den i min bod och i år har den utökat med en tredje blomma, förra året var det bara två. Riktigt häftig är dem med sina ananasliknande blommor. :)

Lilleman...
Har som ni förstår inte tittat ut än, 22 dagar kvar till han är beräknad men jag kan lova att han visar att han finns. Har haft en hel massa sammandragningar, förvärkar, bäckenbesvär, och knappt någon sömn vilket sugit musten ur mig. Jag skulle inte bli ett dugg ledsen om han bestämde sig för att titta ut lite tidigare.

Alldeles urusel bloggvän är jag just nu men jag ägnar er många varma tankar och är enormt glad för era härliga tillrop. Jag lovar bättring så snart jag mår lite bättre igen.

Sköt om er tills vi ses igen!

Inte ens en mästare lyckas alla gånger...

Blomkrabbspindeln...
En mästare på kamouflage riktigt lyser bland agapanthusens blå blommor. Det är en blomkrabbspindel, ett vanligt rovdjur i våra trädgårdar. Honan kan skifta färg mellan gult, gröngult och vitt och är mycket större än hanen, som jag inte ens vet om jag har sett. Hanen är brunfläckig och inte alls lika lätt att upptäcka.

Jag ser dem lite då och då och har tidigare i sommar flera gånger hittat en massa döda humlor, framför allt bland olika allium. Vid en närmare titt har jag också hittat just en blomkrabbspindel i samma alliumboll, som förmodligen sugit ur humlorna allt så att endast skalet på humlorna återstår.

Dessa bilder är tagna igår morse efter en liten skur, men hon sitter kvar på samma blomma även idag.

Månadens bilder...
Känns som att det är ganska färglöst i rabatterna just nu. Mycket av den härliga blomning vi hade så här års förra sommaren är helt borta pga den långvariga torkan vi haft i sommar, förhoppningsvis kommer blomningen igen nästa år. Från att gräsmattan sett ut som en savann börjar den nu efter skyfallet här om dagen att grönska igen.

Bilderna till vänster tog jag igår då det var mulet och de till höger idag, kunde inte välja vilka jag skulle lägga ut så det fick bli alla fyra.

Idag...
Ska jag försöka fixa lite smått här hemma, i den mån jag orkar. Dagarna och veckorna rusar iväg och snart måste ju allt vara klart för lillemans ankomst. Åhh, vad jag längtar...

Ha en härlig söndag mina vänner!